Hugo, the one and only.

Ett inlägg totalt dedikerat till min älskade Hugo.

Ni som känner mig vet hur mycke jag älskar hugo och när han har ont blir jag jätteorolig..
Inte så konstigt kanske, han är med mig hela tiden och när jag går och lägger mig följer han med mig.
När jag jobbar natt så väntar han på mig och blir jätteglad när jag kommer hem så att vi får gå och sova. :)

För 3 dagar sen så lyfte jag upp honom som jag brukar göra och då gnällde han till och skakade efter..
Det har han gjort förr eftersom han tror att vi har gjort illa honom när vi råkar komma åt på fel ställe.
Men sen tänkte vi inte mer på det, i förrgår så uppförde han sig lite märkligt och det verkade som att han hade lite ont.. Inte tydligen men sådär.

Igår så var han uppenbart smärtpåverkad, han gick inte ordentligt och så fort han skulle gå någonstans så la han sig ner direkt och såg ledsen ut.
Senare på kvällen så började vi undersöka honom och såg kanske 1 cm ifrån analöppningen en blodfylld blåsa.
Stor som en 50öring och jag höll i honom och mamma (som är sjuksköterska) kontrollerade hur det såg ut och petade knappt på den och då sprack den.. blod blod blod.. hon är ju van och sa att det luktade iallafall rent blod.
Det fortsatte blöda och mamma sköljde ´såret´och hugo fick en liten dusch, sen så verkade han inte ha lika ont.
Att ha den där spänningen i baken lär ju ha vart vidrig.
Men sen när vi kollade igen så hade den börjat växa :s Så då akutringde vi till veterinären och han trodde att det var en analsäck som hade börjat krångla..

Nu sitter jag och väntar på att få tag på min mormor som förmodligen är hos veterinären med honom.
Jag hoppas verkligen att det går bra för min lilla pojke :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0