.

Vi går ju igenom olika perioder av vårat liv och jag är inne i en funderar period igen.
Jag vill tro det bästa om folk och är alldeles för förlåtande, men varför inte?
Är det inte meningen att man ska locka till sig positiv energi genom att vara positiv själv?

Om jag går runt och är sur på människor eller irriterar mig på saker så mår jag ju knappast bättre själv.
Ibland känner jag för att vara sur men det är knappt så det går, jag sätter på musik och känner mig helt plötsligt mycke gladare. Peppad till att dansa och göra någonting med livet!

//

Allting kan aldrig vara bra, jag saknar fortfarande Jesper. Han finns med varje dag, varje stund och jag tänker på honom flera gånger varje dag.
Att försöka förstå att en person aldrig kommer att komma tillbaka går inte, det isar i kroppen så jag försöker att inte tänka på det sättet.
Jag tänker på våra minnen, våra skratt och nätterna då vi låg och pratade. Sista morgonen då han tittade mig i ögonen och sa "Jag känner mig glad".
Vi bestämde att han skulle kolla på constantine och käka nyponsoppa med glass på kvällen.
Det minnet är lika färskt som min träningvärk :P







(Kortet är taget i helgen hemma hos J&J)