.

Att vakna upp ur en dimma av hemska känslor en stark ovilja och läskiga människor var precis vad jag gjorde nyss. Mardrömmarna löste av varandra innan jag gav upp och satte mig upp i sängen med känslan av att jag ville gråta.
Som tur var insåg jag ganska snabbt att jag bara hade drömt allt.

Varför jag drömmer mardrömmar så ofta är en gåta?
Det spelar ingen roll hur lycklig jag är eller ÖVERLYCKLIG nej nej, dom kommer ändå som ett brev på posten.
Jag om det är någonting undermedvetet som trycker, men vad ska det vara?

Mitt liv är ju perfekt, jag har den bästa älsklingskillen någonsin.
Jag har jobb, en frisk familj och en ny lya som jag trivs bra i.

Separationsångest? Känns inte så, visst är det tomt men att få klara mig själv igen är skönt.


Nog om allt crap, idag ska jag nog försöka åka in till stan och kika lite.
Kanske se vart millan jobbar eller nått, får försöka skicka mess till henne och fråga :)

//Vi hörs sen :)






Jag måste förövrigt sno hugo någon dag i veckan :) min bästa voffe :)